Mode

Den där vintagelampan vill jag ha. Men jag hade visst inte 9000 kr på kontot just den dagen. Eller ja det kanske vi hade men eftersom mannen var med just den dagen så var det liksom inte ens värt att kolla. Ni vet, min man är liksom inte lika inredningsintresserad som jag. Nu lät det som att jag hade köpt den om inte han var med och om jag hade haft 9000kr på kontot. Det hade jag såklart inte. Jag spanar vidare på loppis, där man faktiskt kan hitta en sån lampa för kanske 200kr. Det kan dröja ett par år och intensivt letande. Men jag har inte så bråttom.

Jag gillade den här blusen också. Men lik förbaskat så var min make med. Där hade jag iof kunnat övertyga honom om att 900 kr är inget om man använder den många gånger och den är i bra kvalitet. Nu tror ni kanske (vilket är helt förklarligt med tanke på tidigare rader) att jag måste fråga min man om lov innan jag handlar något. Självklart inte. Jag handlar det jag vill handla, men jag tycker att det är roligare om båda lite insatta i det. Och en sak ska ni veta.  Det är faktiskt rätt så bra att ha en man och bankman i samma.Han är riktigt slug ekonomiskt min man, utan honom hade vi haft ett sparkonto på 0 kr för jag är då ganska dålig på sånt. (Å andra sidan så hade vi haft massor av fina saker från både den ene inredningsbutiken och den andra ha ha) Det är faktiskt bra att ha en bromskloss med sig. Det får mig att tänka flera gånger om jag verkligen behöver denna, om jag kan lösa det på ett billigare och miljövänligare sätt.

Hur tänker ni med shopping?

PS. Till min man, läs detta inlägg med glimten i ögat =)