Julita gård

Julita gård

Ibland undrar min man vart jag ska någonstans. Som häromdagen när vi var vi Julita gård. Vi skulle åka hem och stod på parkeringen och skulle precis fortsätta vår lilla resa, då jag får syn på den stora röda byggnaden. Jag älskar färgen i de väderbitna träplankorna och den blå fönstren. Så jag liksom traskar på åt motsatt håll med kameran i högsta hugg och får ännu en gång förklara att ”jag ska bara fota en sak”.

Signe skrattade av lycka när hon klarade att gå på styltorna precis innan regnet kom.

Om man är duktig på tider eller har lite närmre än oss så kan man med lite mer skicklighet eller tur än oss kanske få se Pettsson och Findus teatern som visas under sommardagar.

Fasaden och den väderbitna färgen, sjön som speglar sig det gamla fönstret och spetsgardinen. Allt sånt som ligger mig nära. Det liksom ger en så fin guldkant i vardagen.

Visst berättade jag att det finns massor av trädgårdsland? Eller gjorde jag inte det? Hursomhelst så kan man där strosa bland humlestörar, långa rader av sallad, bönor, sparris, ängsblommor, kryddor och massor av annat. Otroligt inspirerande!

1 Kommentar

Kära Pelargoner

Ska vi prata pelargoner? Ja kan vi inte göra det? Pelargon, tantblomma nummer ett. Och min absoluta favoritblomma när det gäller blommande krukväxter. Namn är jag väl lite sådär med. Jag kan namnet på de jag har i min ägo och det räcker för mig. Men i alla fall. Om ni har vägarna förbi Katrineholm så finns det en gård som heter Julita alldeles i närheten. Där kan ni se denna underbara utställning, köpa plantor, se Pettsson och Findus föreställning vid sin lilla gård ( ska visa mer sen), äta kulglass, beundra grödorna och mycket annat.

Att samla så många pelargoner i en färg. Visst är det fint? En pelargon gör sig absolut bäst i lerkruka tycker jag och att jobba med dem så här på olika höjd och djup. Mina personliga favoriter är doftpelargonerna och en pelargon som heter ”Mörk pelargon” (pelargonium sidoides) och är väldigt mörk i bladen med mörkt violetta små blommor.

Lite undanskuffad längst bak  hittar man den mörka pelargonen. Ni ser kanske de mörkt lila blommorna som sticker upp? Ja den är det. Och springer ni på en så köp! Den kan vara lite svår att hitta nämligen.

Pelargonen är ju en klassiker. Något som förknippas kanske främst med den lantliga stilen, torpet och gamla tanter. Ja en så kallad tantblomma. Men är det inte dags att sluta kalla den för tantblomma? Är inte uttrycket lite förlegat? Nej jag tycker inte det. För mig är tanter och tantblommor något väldigt positivt. För när jag blir gammal ska jag definitivt bli en tant. Äta hallongrottor, knipsa av gamla blad på mina pelargoner, lösa korsord och lyssna på radio.

1 Kommentar