Personligt

Planer för 2018

Planer för 2018

Buketten från nyår. 

Ett nytt år är här. Och jag gissar att ni är ganska mätta och belåtna på tillbakablickar och listor på vad som ska göras under det nya året. Mitt 2018 ska bli ett år med eftertänksamhet och enkelhet. Jag ska dra ner rejält på att äta djur. Med tanke på både djur och miljö såklart men även på att jag tror att min kropp fungerar lite bättre så. Om jag äter kött så ska det vara från djur under havsytan. Jag KAN äta kött om jag vill men isf ska det vara ett speciellt tillfälle. Kött ska ses som en lyxig råvara tycker jag och håller jag mig till det så är det ju inget problem med att köpa en dyr bit ekologiskt kött. Det finns så mycket god vegetarisk mat och egentligen har det för mig av ren lathet varit enklast att äta kött. Jag tror och hoppas att jag inte ens kommer att bli sugen på den där köttbiten till slut.

Jag ska rensa hemma, jag tänker att ju färre saker desto mindre att städa. Jag tog sovrummet i går och har rensat bland tidningshögarna, städat skrivbordslådorna, köpt två runda boxar där vi kan förvara diverse laddare till kameror och så vidare. Sänglampor har skruvats upp. Kalender för det nya året är också uppe. Jag hade tagit bilder men de blev alldeles för suddiga för att visa. Måste ha någon konstig skärpa på kameran så jag får fota om i morgon om ljuset är bra. Jag måste visa min fina bricka jag fick av mamma och pappa i julklapp också.

Inga Kommentarer

Semesterns sista dag

Semesterns sista dag

Jag HADE tänkt göra ett inlägg om något annat. Men så fanns inte tiden riktigt idag. Min sista dagen efter 5 långa veckor hemma. Sin sista dagen bör man ju kanske ligga på stranden, läsa en spännande bok eller bara njuta av det sista. Och det gjorde jag på mitt sätt. Jag började morgonen med att vara på det stora varuhuset precis när de öppnat för att köpa lite förvaringsmöjligheter och den som har barn med ett pysselskåp och diverse teckningar både från förskola, skola och hemifrån vet att det är ett evighetssorterande. Men ja det började jag på i alla fall. Och avslutade. Sen städade jag barnens rum i åskans muller och fyllde en loppispåse och lite till garaget. Låter jättetråkigt eller hur? Oftast tycker jag att det är tråkigt men ibland får jag feeling och så blir det som en terapistund med mig själv. Jag måste känna mig sugen på det. Och det är den där känslan efteråt som är IT. Man kan andas igen.

Andreas lagade en av mina absoluta favoriter, Flankstek med Pico de Gallo och hemmagjorda pommes. Och efter det så fick jag feeling att möblera om sovrummet som sett likadant ut i 7 år. Nu ska jag sova på saken. För om det känns bra så måste lite skåp flyttas som sitter i väggen. Och det brukar ju vara lite jobbigt när man har stenväggar.

Ett bra avslut på semestern tycker jag.

 

Inga Kommentarer
Jag är så trött på död.

Jag är så trött på död.

Jag är så trött på död. Jag har förlorat så många. Nu på morgonen somnade min farbror in i cancer. För en månad sen fick han beskedet om att han hade cancer som spridit sig från lungorna till hjärnan, ryggen och njurarna. Min farbror som jobbade med asfalt på sjuttiotalet och som asfalterat just min gata jag bor på just nu trots att vi bor 7 timmar ifrån varandra. Konstigt va? Pappa har suttit bredvid honom nästan varje dag sen dess och var med honom i morse.

I somras förlorade jag min mormor i hjärtsvikt. Min fina mormor, så full av kärlek. I maj förra året förlorade jag hastigt en av mina bästa vänner, 36 år gammal i hjärnblödning.

Och innan dess, så många andra. Morfar, med det största hjärta någonsin har haft. Han och mormor var verkligen själsfränder. Alltid så fina mot varandra. De hade ett så otroligt starkt band. Jag hoppas verkligen så mycket på ett liv efter detta så de fick se varandra igen. Jag vet att mormor längtade. Och på något sätt bara väntade tills de skulle få ses igen. Morfar, alltid så glad.

Och så har vi såklart farmor och farfar, mina två fastrar..  Och Pyret. Som jag kanske berättar om någon gång.

Allt detta gör mig så känslig och jag vill ty mig till de jag har runt mig, jag börjar analysera vad som är meningen med livet, jag vill vara nära mamma och pappa som bor 7 timmar härifrån, jag funderar på om jag verkligen jobbar med det jag verkligen vill, jobbar jag för mycket? Vad är det jag går och väntar på? Varför är världen som den är? Varför har människan inte lärt sig något av 2 världskrig? Varför kan vi inte bara jobba tillsammans med att bo på jorden så länge vi kan och ge varandra så mycket kärlek vi kan?

1 Kommentar