Kära Pelargoner

Ska vi prata pelargoner? Ja kan vi inte göra det? Pelargon, tantblomma nummer ett. Och min absoluta favoritblomma när det gäller blommande krukväxter. Namn är jag väl lite sådär med. Jag kan namnet på de jag har i min ägo och det räcker för mig. Men i alla fall. Om ni har vägarna förbi Katrineholm så finns det en gård som heter Julita alldeles i närheten. Där kan ni se denna underbara utställning, köpa plantor, se Pettsson och Findus föreställning vid sin lilla gård ( ska visa mer sen), äta kulglass, beundra grödorna och mycket annat.

Att samla så många pelargoner i en färg. Visst är det fint? En pelargon gör sig absolut bäst i lerkruka tycker jag och att jobba med dem så här på olika höjd och djup. Mina personliga favoriter är doftpelargonerna och en pelargon som heter ”Mörk pelargon” (pelargonium sidoides) och är väldigt mörk i bladen med mörkt violetta små blommor.

Lite undanskuffad längst bak  hittar man den mörka pelargonen. Ni ser kanske de mörkt lila blommorna som sticker upp? Ja den är det. Och springer ni på en så köp! Den kan vara lite svår att hitta nämligen.

Pelargonen är ju en klassiker. Något som förknippas kanske främst med den lantliga stilen, torpet och gamla tanter. Ja en så kallad tantblomma. Men är det inte dags att sluta kalla den för tantblomma? Är inte uttrycket lite förlegat? Nej jag tycker inte det. För mig är tanter och tantblommor något väldigt positivt. För när jag blir gammal ska jag definitivt bli en tant. Äta hallongrottor, knipsa av gamla blad på mina pelargoner, lösa korsord och lyssna på radio.

1 Kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *